FMS:s missionsfest i Jomala 18.6. 2006

3 årg. ev., Matt. 16: 24-27

                                              Att betala priset 

Kära vänner. Min fru och jag bor numera uppe i femte våningen i ett hus nere i Borgå stad som i folkmun alltjämt kallas Elanto-huset, fast det redan är ganska länge sen det funnits något Elanto i det huset. Det är på grund av förestående renoveringar i biskopsgården som vi i god tid har flyttat ut till vår bostad där uppe i det gamla, gulrappade 40-talshuset med rött tegeltak. Från våra fönster med utsikt bland annat mot gamla stan har vi de sista två veckorna sett hur den brandskadade domkyrkans ruiner har omgetts med byggnadsställningar för att så småningom svepas in i ett skyddande hölje.      På gatuplan längs Mannerheimgatan har vi posten i samma hus där vi bor, och det är mycket praktiskt ibland. Det kan ju hända att vi har beställt något som skall lösas ut från posten. Vi har t.ex. lite i taget fyllt på med en porslinsservis, och då händer det ibland att det kommer ett meddelande att det på posten finns ett paket som kan lösas ut. Då är det bara att sticka fötterna i tofflorna och ta Borgå äldsta hiss ner till postkontoret och ställa sig vid disken. Där i lagret finns det då ett paket med mitt eller min frus namn, och det är naturligtvis först när jag har betalat priset som det är mitt.    I dag lär vi att det är på samma sätt med Guds rike och livet i Jesu gemenskap. Guds rike, himmelriket, är ju den verkliga skatten eller pärlan. Ett dyrbarare paket kan du inte ta i din famn, och när du äger det så äger du det allra viktigaste som finns i livet. Med det här paketet är det så, att det inte alls behöver lösas ut, för egentligen får vi det alldeles gratis. Om du är döpt som barn, så fick du det här paketet lagt i din famn redan i dopet, utan att betala en cent. För Kristus, Guds Son, har själv har betalat hela priset i sin död på korset. Paketet blev därför i dopets stund verkligen mitt – helt och hållet och med namn och allt.      Som troende och döpta kristna är vi Guds barn och himmelrikets arvingar. Vi får leva vårt liv tillsammans med Jesus, vår bäste vän, och vi får dag för dag ”gå i hans spår” som vi läser i dagens evangelium. Det finns ju ingenting bättre och mer underbart i livet än att få ha det på det sättet. Jag får veta att alla mina synder är försonade och förlåtna. Min vän är min och jag är hans, som vi läser i Höga Visan. Det är verkligen att vara rik och att ha det bra, hur eländigt det än kan vara för övrigt i vårt liv. Men när jag får veta och känna att jag är Guds barn, så är det viktigaste ändå bra, och denna goda gåva är något som aldrig tas ifrån mig.    Men det kan komma överraskningar emot på vägen, och då börjar bilden med paketet vid posten att passa in ganska bra. Under vandringen tillsammans med Jesus kan vi nämligen helt plötsligt och helt överraskande ställas framför något som känns som en vägg eller en trång port– eller skall vi säga: en disk där vi måste betala ett pris. Plötsligt är det som om himmelrikets skatt – min egen skatt - skulle ha hamnat i postens lager och jag står där och är tvungen att betala ett ganska ordentligt pris innan det dyrbara paketet på nytt känns som mitt eget. Det är denna hemlighet som den tyska martyren från nazi-tiden Dietrich Bonhoeffer beskriver med uttrycket ”die kostbare Gnade” – den kostbara nåden – till åtskillnad från den billiga nåden som inte kostar något men inte heller kräver något. Den kostbara nåden däremot är nog också den både gratis och för intet – som vi ren har hört - men den kommer ändå i praktiken och i det långa loppet att samtidigt kosta mycket, ja egentligen allt.     Så vad skall vi göra? Hur går det till att betala priset? Jesus svarar i dag att man skall ”förneka sig själv” och ”ta sitt kors och följa” honom. Jag vill betona det där lilla uttrycket ”sitt kors” – sitt eget kors alltså. Det handlar alltså om något mycket personligt i det kristna lärjungaskapet. Det finns inte två som får exakt samma kors att bära, när det gäller att praktisera kristendomen. De här personligt skräddarsydda korsen eller prövningarna kan ha olika karaktär och de kan komma med mycket olika tidsintervaller – för någon tidigt i livet och för någon annan långt senare.           För någon kan det gå som för Christine som skall vigas till missionär om en liten stund: man drabbas av missionärskallelsen. Gud tog så att säga ditt paket ur dina händer och placerade det i Etiopien. Det gick för dig som med lärjungarna efter uppståndelsen när Herren sa till dem: Gå till Galileen, där skall ni få se mig. Dit gick de och där mötte de inte bara Jesus och himmelriket utan också missionärskallelsen. På samma sätt har missionens Herre nu sagt till dig: Gå till Etiopien, där skall du få möta mig och där ska vi tillsammans – du och jag och de etiopiska vännerna – ta till oss och öppna himmelrikets spännande paket.    Kära vänner. Dessa valsituationer hör normalt inte till det kristna livets början. De kommer vanligen senare. För Gud måste vänta tills vår inre önskan och vilja att tjäna Jesus har blivit tillräckligt stark och stadig. Det kan vara just den aspekten som ligger i Jesu ord i dag, att om någon ”vill” gå i mina spår så skall han s.a.s. betala priset. ”Om någon vill …” Om någon fortsättningsvis vill, skulle jag ha lust att tillägga.     Viljan att följa Jesus och kärleken till honom måste ha fått tillräckligt med tid för att rota sig, så att vi kan stå stadigt också om vi överraskas med mycket oväntade eller till och med motbjudande uppdrag. För det är nämligen så, att den där postdisken där man skall betala och kvittera ut himmelrikets paket kan ställas framför oss i de mest oväntade situationer. Det kan handla om något där hemma eller i vårt arbete, det kan handla om något på det etiska eller moraliska planet, det kan handla om min relation till andra människor eller andra kristna. Plötsligt står du där vid disken och funderar: Skall jag verkligen betala priset? Var det verkligen så här mycket som det kostade att vara en kristen och en Jesu efterföljare? Är porten verkligen så där trång och vägen så där smal?    Kära vän. Om du nu råkar höra till dem som står vid den där postdisken i dag och funderar: skall jag verkligen lösa ut paketet med mitt namn på? så har jag inget bättre råd att ge än de ord som Jesus säger till varenda en av oss i dag. Och när vi lyssnar till de orden skall vi minnas att Gud inte är brutal och att han ingalunda vill ta livet och livsglädjen ifrån oss. Tvärtom handlar det om att vinna och finna livet. Det handlar ytterst om livet med stort L. Det är kyrkans Herre som själv talar till oss genom sitt ord. Så låt oss i Anden söka hans ansikte och låt oss än en gång höra vad han med stor kärlek i blicken säger till oss: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” Amen. Halleleuja.