2006 Du är värdefull; studentdimission i BoGy

Kära vänner. Det är nu sista gången jag som biskop i Borgå och i egenskapen av så kallad "eforus" för Borgå Gymnasium håller inledningsandakt vid studentdimissionen. Detta är en tradition som här i Borgå sträcker sig tillbaka till 1700-talet och som vi alltjämt benhårt håller fast vid här i Johan Ludvig Runebergs gymnasium. Jag vill minnas att det var en gång som jag var förhindrad. Annars skulle detta vara 24:e gången jag står här nu, men det torde vara 23:e. Hur som helst har jag år efter år stått här, och jag har gjort det redan innan ni föddes och under hela er uppväxttid fram till denna stora dag. Så att om det här är en stor och betydelsefull dag för er, så är det också för mig.

Det har varit en fin upplevelse att få vara med om att sända ut unga, fina människor - de bästa vi har och de som skall vara med om att ge vårt land en god framtid. Och nu har jag förstås funderat väldigt mycket på vad jag skall säga denna sista gång som jag har förmånen att stå här.

Mina tankar har då gått till det där med att vara värdefull: att känna sig värdefull, att veta att det finns värdefulla saker i livet och att vilja leva för något som känns värdefullt.

Det värdefulla har med relationer att göra, inte prestationer. Vi lever ju i ett prestationsinriktat samhälle. Ni har tvingats att prestera mycket nu inför studentexamen, och samhället kommer att krama ur er massor av prestationer. Och prestationer behövs, det är klart. Men om vi låter oss bli allt för mycket prestationsinriktade missar vi lätt något väsentligt i livet. Priset som vi då betalar kan i värsta fall vara en plötslig utbränning och eller en mycket självfixerad och på något sätt hård attityd. Och när vi inte längre kan prestera något känner vi oss oändligt överflödiga och värdelösa.

Det är den ensidigt prestationsinriktade livsstilen som mycket hastigt kan få oss att gå förbi det verkligt värdefulla i livet. Vi blir fartblinda, vi bränner ut oss på jakten efter prestation och ofta konsumtion. Det går lätt så att vårt liv blir en pendelrörelse mellan prestation och konsumtion, och varken vi själva eller vår kropp mår bra av ett sådant liv.

Alternativet är inte att ge upp vår strävan efter att göra goda prestationer i livet. Det är klart att vi skall göra bra ifrån oss. Men ändå finns det ett alternativ. Det är att få öppnade ögon för det som kunde kallas en relationsinriktad livsstil. Det är på den vägen man upptäcker det värdefulla i livet. Vi inser att det viktigaste har med våra relationer att göra: till våra medmänniskor, till naturen omkring oss, till vår egen kropp och framför allt till Gud, vår Skapare och Fader. När vi prioriterar relationerna blir vi sensitiva för allting omkring oss. Vi vandrar fram med öppna ögon. Vi är då närvarande i oss själva och i den situation där vi befinner oss. Vi är varsamma med varandra och med allt som omger oss. Vi är då hela tiden inriktade på att bygga och förstärka gemenskapen.

Bibeln säger att Gud är kärlek och gör det utgående från mötet med Jesus från Nasaret. Om Gud är sådan som Jesus kan bara en enda sägas om honom: att Gud är kärlek. Det betyder att Gud själv är relationsinriktad kärlek och godhet, och att leva i Gud är att dras in i den bästa av alla relationer: Guds egen, inneboende kärlek som strålar ut till oss och till världen.

När man vet detta och tar det till sig blir livet fullt av mening. Livet blir då värdefullt och jag får själv känna mig älskad och värdefull - så som vi sjunger en känd andlig sång som får bilda vår meditativa morgonbön denna stund:

Du vet väl om att du är värdefull,

att du är viktig här och nu,

att du är älskad för din egen skull,

för ingen annan är som du.