2006: Herdabrev i kris: Grunden håller!

Vårt stift har knappast varit så hårt drabbat under dess 83-åriga historia som dessa dagar. Vi står nu på ett dubbelt sätt hemlösa, om vi tänker på stiftets centrala hem runt domkyrkotorget i Borgå. Visserligen finns det nu äntligen trovärdiga löften om att den ytterst värdefulla biskopsgården skall bevaras som biskopsgård för Borgå stift och att renoveringsarbetena av ”Hjärtats hus” småningom skall komma i gång. Detta gläder oss med tanke på framtiden.

Mycket allvarligare är det som har skett med det svenska stiftets andra hjärtkammare: domkyrkan. Den senaste tidens tilltagande ofog i Borgå stad och inte minst vid domkyrkotorget har nu skördat sitt största och mest tragiska offer: domkyrkan står i ruiner. Den förödande mordbranden på morgonnatten den 29 maj lämnade en bedrövlig syn. Denna kyrka, som Johan Ludvig Runeberg kanske i första hand tänkte på när han skrev ”Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård”, har varit en kär församlingskyrka för bägge församlingarna i Borgå. Den är en nationell klenod, eftersom man i viss mån kan säga att Finland föddes som nation i denna kyrka tillika med domkapitelshuset strax intill. Den är det svenska stiftets domkyrka, och västgavelns kännspaka korsornament i tegel utgör samlande symbol och ikon för den världskända Borgå-gemenskapen av kyrkor i Europa. Det har varit rörande att läsa de sympatiyttringar som har strömmat in från medlemskyrkorna i de olika länderna – liksom givetvis från det egna stiftet och hela den finländska kyrkofamiljen.

Räddningsverkets mycket professionella och uppoffrande insats räddade dock kyrkan från total förstöring, och när man ser kyrkväggarna, ändgavlarna och de intakta inre valven går tanken osökt till aposteln Paulus ord i 1 Korinthierbrevet 3 om den fasta grunden för kyrkans tempelbygge Jesus Kristus. Ingen annan grund kan läggas, och den håller nu som förr.

Med dessa tröstefulla ord vill jag i denna krissituation hälsa stiftets alla församlingar. Låt oss vårda och ta väl hand om våra kyrkor, älska dem och framför allt älska det tempelbygge som består av levande stenar – oss alla som Herren kallat i sin godhet. Det som nu har skett uppfordrar oss att ännu mer än förr göra allt vad vi kan för att ge styrka åt de goda krafterna i vår ungdomsvärld och i vårt samhälle.

”Endast kärleken segrar över ondska och hat …”

Borgå den 31 maj 2006

ERIK VIKSTRÖM