2006: Biskopens påskhälsning: Rösten och såren

Jag vill rikta en herdehälsning till er alla i vårt svenska biskopsstift med orden från C. O. Rosenius´ gamla påsk- och vandringssång där vi sjunger och ber: ”Hulde herde, tänk därpå att fåren, samlade vid evangelii ljud / känna blott av rösten och av såren / Dig, sin Herre och sin Gud.”
Jag tror att Rosenius, när han skrev dessa rader, tänkte på två lite gåtfulla och därför fantasieggande gestalter i den heliga historien: Maria från Magdala och Tomas, tvivlaren.

Maria är kvinnan som stod utanför Jesu tomma grav och grät och först inte ens kände igen Jesus när han livslevande uppenbarade sig för henne. Men när han kallade henne vid namn och sade ”Maria!” kände hon plötsligt igen honom. Det var framför allt av rösten, den gode herdens röst, hon kände igen honom. Tomas åter kände igen samme Herre av såren i hans uppståndelsekropp.

Jag tror att vi skall söka oss i samma riktning. Låt oss uthålligt lära oss att söka och att känna igen den gode herdens röst som når oss genom Bibelns ord och all rätt och evangelisk förkunnelse. Och låt oss samtidigt ha trons blick riktad mot den Frälsare som gav sitt liv för var och en av oss – han som vi med Maria får kalla vår Mästare och med Tomas vår Herre och vår Gud.

Vad vi mer än något annat behöver i kyrkan i dag – och vad världen behöver få möta genom kyrkan – är först och främst trovärdig undervisning om Jesus och hans lära, så att den gode herdens röst blir hörd, och vidare ett sådant praktiserat lärjungaskap som blir trovärdigt framför allt genom de skråmor och sår som lydnaden för Jesu lära ger.

Var vi än går ”i skogar, berg och dalar” låt oss hålla oss så nära den bäste av alla vänner att vi tydligt hör hans röst när han talar till oss - ”stundom varning, stundom tröst”!
Borgå inför påsken 2006
ERIK VIKSTRÖM