De goda makterna – Hyvyyden voima

Krisandakt vid Gamla Rådhuset i Borgå vid Borgå domkyrkas brand 29.5.2006
Kriisihartaus Vanhan Raatihuoneen edessä Porvoon tuomiokirkon palon johdosta 29.5.2006 

Kära vänner / Rakkaat ystävät

Vår stad och vårt land har drabbats av en stor katastrof när Borgå domkyrka har ödelagts av brand. Vi står här i dag och försöker fatta vad det är som vi har förlorat den gångna morgonnatten. Vi har alla förlorat ett kärt gudstjänstrum där vi har samlats i både glädje och sorg. Många av oss har förlorat sin konfirmationskyrka, någon sin vigselkyrka. Borgå domkyrka är för prästerna i det svenska stiftet den kyrka där de blivit prästvigda, och inkommande första söndagen i advent skulle den igen ha fått vara den kyrka där en ny biskop vigs till sitt ämbete. Allt detta är nu för en lång tid framöver en omöjlighet.

Borgå domkyrka är helgad åt Jesu mor Maria. Den är en Mariakyrka, och våra tankar går i dag till Maria som sörjer vid Kristi kors. Hon trodde att allt var slut, allt det vackra, allt det rika, allt vad de gångna åren gett.

Men, kära vänner, det var inte slut. Det var inte slutet för Maria och vi tror att slutet ännu inte har kommit för Borgå domkyrka. Kvar står alltjämt den trotsiga västgaveln med korsornamentet. Den står där som ett bålverk mot all världens ondska – denna kända ikon i den världskända Borgå-gemenskapen av kyrkor här i norra Europa.

Minä tahdon nyt toistaa sen, minkä olen monesti sanonut tänä päivänä eri tiedotusvälineille – nimittäin, että Porvoon tuomiokirkon palo on raskas katastrofi ensinnäkin paikallisesti täällä Porvoossa, jossa kirkko on ollut näkyvä maamerkki; se on katastrofi ja raskas menetys kansallisesti, koska Porvoon tuomiokirkko kuuluu maamme tärkeimpiin pyhäkköihin. Siinä syntyi tavallaan Suomi kansakuntana. Voisi sanoa, että se on Suomen sekä synnyinpaikka että kastekirkko. Tulemme lopuksi veisaamaan J. L. Runebergin virttä, joka alkaa sanoilla: ”On Herran temppelissä virvoitus suloinen.” Kun Runeberg sen kirjoitti, hän ajatteli luultavasti nimenomaan tätä kirkkoa. Nyt se on haavoitettu, poltettu, ja Porvoon seurakunnat tulevat pitkäksi ajaksi olemaan ilmaan pääkirkkoa.

Jag har tänkt på hur Herren Jesus en gång såg ut över Jerusalem och i sin profetiska klarsyn såg staden i ruiner. Han sade då: ”Hur har jag inte vela samla dina barn, så som hönan samlar kycklingarna under sina vingar.” Denna Mariakyrka är en sådan kycklingmoder. På samma sätt som hönan vid en gräsbrand skyddar sina kycklingar medan den själv förkolnar, så står nu denna moderkyrka förkolnad. Men dess uppgift är alltjämt densamma: att erbjuda skydd åt oss alla i liv och i död, och den uppgiften står även nu kvar.

Tämä kirkko on ollut rauniona ennenkin: 1500-luvulla, ja m.m. Ison vihan aikana. Mutta joka kerta se on taas rakennettu uudestaan. Nyt on sama tehtävä edessä. Saamme jo veisaamamme virren sanoin luottaa ”hyvyyden ihmeelliseen voimaan”.  Siihen luottaen antautukaamme uudella tavalla ja uudella päättäväisyydellä Jumalan hyvyyden huolenpitoon ja käyttöön. Palomiehet ovat tehneet uskomatonta työtä. He ovat pelastaneet kirkkomme täydelliseltä tuholta ja me kiitämme heitä kaikkia tänään siitä, mitä he ovat edestämme tehneet. Nyt on muitten tehtävä korjata kirkkoa ja taas saattaa sitä entiseen loistoonsa.

Kuulkaamme nyt, lohdutukseksi ja rohkaisuksi, seuraavat pyhän Jumalan sanat.

Låt oss nu till tröst och uppmuntran höra följande ord ur den heliga Skrift.