2009 Predikan i Lovisa 31.12

Predikan i Lovisa nyårsaftonen 2009

Björn Vikström (tillsammans med biskop Häkkinen)

Matt 16:1-4

Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. Han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg.

När någonting dramatiskt sker i vårt eget liv, i våra närmastes liv eller i vårt samhälle, upplever vi det ofta inte bara som en händelse, utan vi funderar även på om detta som skett är ett tecken på någonting större. De flesta av oss som i dag med sorg har följt med rapporteringen från de tragiska dödsskjutningarna i Esbo har säkert ställt oss frågan: är det här en enskild tragedi, eller är den ett tecken på att någonting håller på att förändras i vårt samhälle?

Men också i mer vardagliga situationer kan vi ha behov av att söka efter tecken. Det kan t.ex. gälla då vi skall fatta livsavgörande val. Det kan gälla byte av jobb, flyttning till annan boningsort eller någonting liknande. I sådana situationer söker vi ivrigt efter antydningar om hur vi borde välja. Och när vi har gjort vårt val vill vi gärna få det bekräftat att vårt val var det rätta. Vi letar med andra ord efter tecken.

Dessa tecken kan vara mycket vardagliga till sin karaktär. Det kan vara en medmänniska som säger sin åsikt om oss, det kan vara ett berömmande ord som vi får i förbigående eller någonting liknande. Det kan också handla om små händelser, som i sig är obetydliga, men som vi i vår valsituation tilldömer betydelse: kanske en personalchef som inte kan nås per telefon, en ansökan som vi helt enkelt inte får tid att skriva, eller varför inte en arbetsplatsannons som vi av en tillfällighet får ögonen på.

Om vi tror att Gud bryr sig om oss och vill leda oss får detta sökande efter tecken en andlig dimension. Visst kan också då vårt sökande efter tecken få en nästan magisk underton, t.ex. om vi försöker slå upp bibelord på måfå för att få ledning. En mer systematiskt genomarbetad form med ord för dagen finns i Dagens Lösen, där det finns ett par bibelord och en bön för varje dag av det nya året.

Men i nyårsaftonens evangelietext, som jag nyss läste, varnar Jesus för att vi sällan förmår tolka dessa tecken rätt.

Vädret kan vi måhända förutsäga, men inte Guds handlande. Guds handlande kan ingen människa förutsäga, och det här är väl en viktig orsak till att vi samlas till gudstjänst i kväll i brytningsskedet mellan det gamla och det nya året. Visst kan vi människor planera och göra uppskattningar och sannolikhetsberäkningar, men i grunden förblir framtiden alltid öppen.

Det här gäller säkert också inför de förändringar som staden Lovisa och kommunerna runt omkring går igenom just nu. Mycket är förberett, många möten har hållits, strukturer har lagts om, allmänheten har informerats o.s.v. Men ytterst kan ändå ingen med säkerhet säga hur det kommer att bli. Vi får idag be för den nya staden och den nya kyrkliga samfälligheten och alla dess medlemmar och lägga dess framtid i Guds händer. Vi får be om att känslan för lokalsamhället och lokalförsamlingen skulle bevaras stark. Vi får be för att människors beredskap att ställa upp för gemensamma angelägenheter skulle växa, så att solidaritet och omsorg skall komma till uttryck mellan grannar och bysbor.

I evangelierna benämns Jesu märkliga och i våra ögon övernaturliga handlingar inte under, utan tecken. Man kan tycka att skillnaden är liten, men jag tror att här finns en viktig poäng. Ett under kan vara en huvudsak, men ett tecken pekar alltid bort från sig själv mot någonting annat.

I Jesu samtid fanns det kringvandrande predikanter, trollkarlar och andebesvärjare som påstod sig kunna göra sådant som upphäver naturens lagar. Ett gemensamt drag hos dessa var att de behövde få uppmärksamhet. Deras utkomst var ju beroende av människors gåvor.

Ifråga om Jesus är det däremot uppenbart, att han undvek allt för mycket uppmärksamhet. Om någon förstod att han var Messias förbjöd Jesus skarpt personen ifråga att berätta det för någon annan. Emellanåt samlades stora skaror kring Jesus, men när det blev möjligt drog han sig undan, antingen ensam eller med sina lärjungar.

I den märkliga berättelsen om hur Jesus blir frestad av Djävulen spelar frågan om under och deras betydelse en viktig roll. Frestaren föreslår att Jesus skall förvandla stenar till bröd eller kasta sig ned från templets höga mur, för att människorna skall bli övertygade om att han är Messias. Men Jesus avböjer. Han har inte kommit för att göra trollkonster, utan för att öppna en väg för människorna till Gud. Då han senare botar sjuka, ger blinda deras syn och stillar stormen, så gör han det inte för att bli populär, utan för att visa oss människor hur Gud kan och vill hjälpa oss.

Det enda tecken som Gud skall ge människorna är enligt Jesus Jona-tecknet. Jona var en profet som försökte fly undan sin kallelse. Enligt berättelsen blev han slukad av en stor fisk innan han tre dagar senare blev räddad. Den här berättelsen är en förebild för Jesus och hans tre dagar i dödsriket innan uppståndelsen.

Det yttersta tecknet för oss kristna är att det finns en väg genom död till liv, genom mörker till ljus, genom förtvivlan till hopp. Detta budskap gäller oss som individer, som familjer, men också som samhälle. Också under år 2010 öppnar Gud hoppets väg för oss, och kallar oss att följa.