Barbro Näse

Jag är:
* Teologie magister utbildad vid Teologiska fakulteten vid Åbo Akademi
* Familjerådgivare vid och chef för Familjerådgivningscentralen i Raseborgs prosteri
* Psykoterapeut och familjeterapeut på specialnivå (resursinriktad psykoterapi med tonvikt på narrativ tradition)
* Arbetshandledare sedan år 2001
* Organisationskonsult sedan år 2005

Jag är också vuxenpedagog - pedagog och utbildare har jag varit i sammanlagt ca. 20 år, jag har bl.a. utbildat socionomer med inriktning på kyrkans diakoni och ungdomsarbete samt församlingarnas personal inom Borgå stift. Jag har även varit musikterapeut vid Kårkulla vårdhem för förståndshandikappade och lärare i grundskola och gymnasium.

Jag är fortsättningsvis inkopplad på personalutbildningen i Borgå stift men också som utbildare inom andra sammanhang som Folkhälsan, sociala sektorn, utbildningssektorn och kommunal förvaltning. Som arbetshandledare och organisationskonsult jobbar jag såväl inom kommuner, sociala sektorn, vården och utbildningssektorn som inom kyrkan.
Jag föreläser och skriver en hel del om i synnerhet relationsfrågor och om att orka i sitt arbete. Min egen familj består av man och en dotter och son som båda är unga vuxna.

Leif Westerlund

Jag är:

* Präst

* Arbetshandledare

* Psykoterapeut.

* Chef för familjerådgivningen i Vasa kyrkliga samfällighet

Jag har jobbat som församlingspräst i c. tio år, av den tiden sju år som kyrkoherde,

som folkhögskolerektor i fem år och sen 1989 som familjerådgivare.

Arbetshandledare blev jag 1985 och 1991 konsult för utveckling av arbetslag. Jag har under åren fungerat som utbildare både inom Borgå stift och Lappo stift.

Man kan säga att ett visst mått av nyfikenhet är utmärkande för mig. Nyfikenhet på människan och hur hon fungerar enskilt och i grupp. En stilla övertygelse är, att det alltid händer något i mötet mellan människor. I mötet formas vår identitet. Ibland är jag den givande parten och ibland den mottagande. Varken som terapeut/själavårdare eller arbetshandledare är rollen aldrig given, vilket gör mötet ännu intressantare och till en ständig utmaning för den som lever i mötet.